Ett skabbigt hostel fel sida av paris. Klockan 21,30 dagen har bara varit en otroligt lång väntant, bara en lång väntan.
Men vi är här nu, packar ännu en gång upp våra tunga backpackerväskor, somnar.
Paris badar i sol. Vi badar i lycka. Så många gånger jag och sofie pratat om denna stad, att vi skulle åka just hit tillsammans. Illiotionen om den får allt att kännas något overkligt, speciellt när himmlen är oförklarligt blå, det är ca 25 grader, och hösten är ett skämt.
De där dagarna i paris vandrade vi på kullerstensgator, åt glass, drack vin med sugrör, åt baguetter, gick i judiska kvater, såg på kyrkor, och efieltorn som sträcker sig emot himmlen, skrev vykort. Av ren tur hittade vi de bästa macarones i stan som bara smäter i munen.
Paris är så vackert att det är omöjligt att inte gilla staden, älska den, blir förelskad om den, lämna den, aldrig glömma den och ständigt drömma om att få möta ännu en vår precis just där.
Sista bilden. Wow.
SvaraRadera