Wien är inte så där som jag hadde väntat mig.
Vad hadde jag väntat mig.
Det jag visste av Wien är att spanska ridskolan finns där. Jag kunde inte bry mig mindre.
Ändå tar det inte lång tid innan Wien har övertygat oss om sin charm.
Det finns så många fina hus, jag är så fruktansvärt svag för just fina hus. Vi tittar på kyrkan och fikar på cafe för det ska man göra när man är i Wien.
På kvällen sitter vi på en rökig bar och under järnvägen och dricker öl och delar interrail upplevelser och musiktips med några trevliga engelskmen.
Dagen efter bjuder Wien på sol sol! Vi åker till ett slott, ser välplanerade parker, ser ut över staden ifrån en kulle, går i fler välplanerade parker, vi går på dyr marknad, ser på hus med helt fantastisk desin. Varför inte alla hus ut så där? Sofie kissar på toaletter of Modern art.
Vi äter italienskglass och skriver vykort.
Vi hittar de tjusigaste HM jag har varit på och jag in kasserar en kjol.
Tredjed agen är vi hög kulurella och gick på den bästa konst utställning jag varit på. Vi såg Frida Kahlos fina verk.
Bara det är en anlening till att åka till Wien i dag. Utlämnade, lärorik, och så vackra tavlor att man vill ta med dem hem och hänga på alla väggar man har.
Men resebugeten sa att ett vykort fick vara nog.
Efter det luktade jag till mig det godaste vitlöksbrödet någonsin. Mumms!
Efter det åkte vi tåg igen. Vi hadde lite svårt att hitta rätt tågstation. Men det löste sig efter lite förvirring.
Yves Bonnefoy, Nobelpriskandidat
SvaraRadera