Sedan var vi på en lätt öde afterski och jag drack något blaskigt jag aldrig ska dricka igen. Fick höra av någon veta bättre typ hur allt var här i byn och kände mig tråkig, inte bara tråkig utan mer som den där möblen som inte passar in i tapitserade rum. Det berodde mest på att jag inte har varit ute ALLA dagar och druckigt för mycket och gjort bort mig, att jag lyssnar på knasig musik, och åkersnowboard.
Oh take me away from here, I am dying.
Så blev det, sofie och jag i vår lägenhet.
Alla som inte är där missar värsta partyt, jag i rosa långkalsånger och en filt likt en kap som batman, eller någon annan super hjälte, hon i trosor och en långkalsångs tröja, väldigt hög musik med pricksäkra rader som aldrig har kännts mer rätt och jag skicker och menar texnar mer än dem som en gång skrev dem.
Så är det, jag och sofie i vår lägenhet.
En grönskasoppa, något salt. Men vad gör det, skratt och alldes för tok kloka ord.
Vi pratar tills vi är så trötta att vi somnar, tar några danssteg innan vi går till jobbet, åker snowboard, lagar mer god mat, dansar, sjunger, pratar i telefon, dricker te och följer program via svtplay.
Den här drömmen är vår.
Vi intallar oss att i byn händer det saker, vi kommer dit. I hellugg, rosett, och klänning. Och vi går ifrån människor till möbler som inte passar in i mublerade rum och längtar hem till vår lägenhet.
Vad är det som dem inte förstår?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar