vi häller det i en blå termos, kaffe koppar, en filt.
Det är sol, himmlen är blå.
Han tar min hand.
Vi går i skogen, i mellan höga träd i mellan höga bergstoppar.
Vi vet att det inte är slut.
Men i morgon tar han tåget här ifrån och vi sätter pungt för denna vintern.
Det känns lite melankoliskt.
Men hans pussar får mig att glömma det, får mig glömma allt.
Har aldrig känt så här och det är bara 11 dagar
Tills han håller min hand igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar