Man kommer hem och det rum som en gång var en fristad kan kännas så främmande. Man packar upp väskan och sedan hänger man klänningar på väggarna, man kastar saker som inte betyder något, man dricker te sena nätter och allt blir som vanligt.
Ja det är precis som London aldrig har funnits, om det inte hade varit för att man inom sig fortfarande kan höra hur London ropar på en varje natt, för den löjliga soveniren jag köpte, planchen jag har på gadråbsdörren, om det inte hadde varit för Allo Darlings LP och minnena ifrån storstaden som glitttrar som bokmärken så är det precis som London aldrig har funnits.
Man kommer hem och helt plötsligt blir allt de där man längtade efter i england vardag. Att äta mammas mat och sova hur länge man själv vill är inte längre en dröm utan ett faktum. Ett fint faktum. Man går omkring i sin hemstad, den lilla staden. Hela staden känns så liten, gator, hus, rulltrappor. Liten, tryggt, välbekant och så fint.
Man andas på ett helt nytt sätt.
Hem ljuva hem.
För nu är det bra precis så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar